Om inte nu så när…?  

Att stärka den aktiva arbetsmarknadspolitiken verkar inte vara högst på dagordningen för vare sig arbetsmarknadsministern eller Arbetsförmedlingen. Trots en historiskt hög arbetslöshet får färre arbetslösa arbetsmarknadspolitiska insatser och Arbetsförmedlingens garantiprogram för långtidsarbetslösa inaktiverar en stor del av deltagarna (vilket också illustrerats i Almegas senaste rapport).  

I detta läge prioriterar ministern i stället att ge Arbetsförmedlingen ett uppdrag de redan har, det vill säga att säkerställa höga krav på arbetslösa om geografisk och yrkesmässig rörlighet. Och visst är det bra, men kanske inte högst på listan över vad som behövs för att stötta fler till anställningsbarhet.  

Och i diskussionen om Arbetsförmedlingens vara eller inte vara, kanske det vore mer klädsamt att använda befintliga verktyg på ett bättre sätt – än att ständigt uppfinna hjulet. Som vanligt går jag igenom det vi arbetar med för att påverka den dessvärre blygsamma arbetsmarknadspolitiska utvecklingen.  

Tisdagen den 4 mars fick jag möjlighet att delta i ett panelsamtal om ”Leverantörernas roll imorgon” tillsammans med Roy Melchert, chef för arbetsmarknadssektionen på SKR, och Noa Cortinez Samenius, Moderata ungdomsförbundet. Ni kan läsa mer om mina medskick och spaningar från övningen här.  

Samma dag som ovan kom IFAU:s senaste forskningsbidrag, om utmaningarna kopplat till samverkan i det arbetsmarknadspolitiska uppdraget. I korthet säger rapporten att reformeringen innebar ökade svårigheter till samverkan mellan kommuner och Arbetsförmedlingen. Några slutsatser är dock att mycket kan betecknas som ”barnsjukdomar” och hänvisas till personliga erfarenheter och kontakter. Uppenbart är att många problem skulle kunna lösas om det statliga ansvaret (läs: Arbetsförmedlingen) förstärks, bland annat genom en förbättrad tillgänglighet. Om hur detta ska komma till stånd ställdes också en interpellationsfråga till ministern. Vi får bara hoppas att rollen som expertmyndighet också innebär att Arbetsförmedlingen väljer att prioritera kärnverksamheten (läs: tillgänglighet). 

I veckan skickade Svenskt Näringsliv in sitt remissvar till utredningen Aktivitetskrav inom försörjningsstödet – för arbete, egenförsörjning och nationell likformighet (Ds 2024:29). Givetvis har vi varit inblandade i framtagandet av svaret från Svenskt Näringsliv, inte minst för att understryka vikten av att undvika nuvarande otydlighet i roll- och ansvarsfördelningen när det kommer till det arbetsmarknadspolitiska uppdraget. Ett utökat kommunalt ansvar, utöver det socialpolitiska, innebär ökad ineffektivitet med skattemedel och bristande likvärdighet. I stället måste Arbetsförmedlingens kärnuppgift stärkas och renodlas. 

Under våren pågår ett betydande förändringsarbete för att skapa förutsättningar för en sundare matchningsmarknad. Jag och Per Hammar, Utbildningsföretagen, fick möjlighet att prata närmare om detta med Martin Kruse, direktör inköp och marknad på Arbetsförmedlingen. Även om vi inte fick några exakta detaljer kring vilka förändringar som kommer ros i hamn, så är det tydligt att ambitionerna med det uppdaterade ROM2-avtalet, och stundande hävningar, är förknippade med risker för myndigheten.  

Från vår horisont är det positivt att vi kan ha en nära dialog med Arbetsförmedlingen, särskilt för att spela in branschens synpunkter och inspel. Endast då kan bättre förutsättningar för marknaden bli verklighet. 

Nedan är några av våra inplanerade aktiviteter den kommande månaden. Därutöver publicerar vi tillsammans med Almega och Utbildningsföretagen en debattartikel om behovet av aktiv arbetsmarknadspolitik i tidningen Altinget inom kort. Håll utkik!  

Önskar er alla en härlig helg när det är dags!