Så begränsades inhyrning i uthyrningslagen
Den svenska modellen bygger på att parterna, arbetsgivar- och fackförbund, tar gemensamt ansvar för arbetsmarknadens frågor. Redan 2017 inleddes förhandlingar mellan LO och Svenskt Näringsliv om reformer på arbetsmarknaden. De kunde inte enas om hur till exempel lagen om anställningsskydd (LAS) skulle uppdateras. I och med Januariavtalet 2019 sattes tryck från politiskt håll på parterna att enas, med hot om lagstiftning i annat fall.
Samtidigt arbetade parterna med att hitta en väg framåt. I januari 2020 tillsattes tre expertgrupper. Deras uppgift var att genomlysa områden som antingen arbetsgivar- eller fackförbund ville reformera kring systemen för anställningsskydd, omställning och arbetslöshetsförsäkring. Expertgruppernas förslag låg sedan till grund för förhandlingar mellan Svenskt Näringsliv, PTK och LO.
Inhyrning del av förslaget
I den del av förslaget som rörde anställningsskydd berördes bemanningsbranschen. I arbetet med denna del representerades Kompetensföretagen av Almegas chefsjurist. Ett av förslagen var att kundföretag måste erbjuda bemanningskonsulter att övergå i tillsvidareanställning hos kunden efter en viss period av inhyrning. Expertgruppen tog inte ställning till hur lång inhyrningsperioden skulle vara.
I korthet innebar expertgruppens förslag:
- Tiden för inhyrning är kopplad till konsulten
- Tiden för inhyrning ska vara sammanhängande och till samma driftställe
- Konsulten har rätt att tacka nej, varvid inhyrningen kan fortgå utan begränsning
- Om kundföretaget väljer att inte erbjuda konsulten anställning ska en ersättning betalas ut till konsulten. Expertgruppens föreslog att den skulle motsvara en månadslön
Expertgruppen svarade inte på om det var möjligt att lagstifta om begränsningen, utan lämnade det till lagstiftaren att utreda.
Inga möjligheter att bestrida förslaget
Kompetensföretagen undersökte om det var i överensstämmelse med gällande rätt, som till exempel Bemanningsdirektivet, att begränsa branschen. Till följd av ett fall i Italien tolkade EU-domstolen Bemanningsdirektivet så, att alla medlemsstater måste se till att inhyrning av arbetstagare ”behåller sin tillfälliga karaktär”. Det innebar att det saknades grund för att hävda att begränsningsförslaget stod i strid med lag eller direktiv.
Så begränsades inhyrning
Det färdiga resultatet fastslog större delen av expertgruppens förslag, med undantag för att inhyrningstiden inte behövde vara sammanhängande. Där bestämdes att i lagen om uthyrning av arbetstagare (2012:854) skulle införas en regel om att konsulten ska erbjudas tillsvidareanställning hos kundföretaget om inhyrning pågått sammanlagt 24 månader under en 36-månaders period. Om kundföretaget väljer att inte erbjuda anställning ska konsulten istället ersättas med två månadslöner om hen är tjänsteman. För arbetare är det också två månadslöner om inte kundens kollektivavtal omfattas av det så kallade huvudavtalet, då ersättningen ska motsvara tre månadslöner.
Kompetensföretagen är naturligtvis kritiska till alla regler som försämrar förutsättningarna för kunderna att hyra in personal. Denna regel riktar ansvaret helt mot inhyrande företag men får en negativ inverkan för alla.