Intervju med tidigare förbundsdirektör Eva Östling Ollén

Hej, Eva Östling Ollén. I år firar Kompetensföretagen 20 år som förbund och 30 år av avreglerad arbetsförmedling. 2003 tillträdde du som allra första förbundsdirektör för dåvarande Bemanningsföretagen. Idag njuter du mest av livet med lite mer tid för annat än bara jobb. Vi är väldigt nyfikna på hur det var att starta upp ett helt nytt förbund, och vill ställa några frågor till dig! Men först, vad gör du idag?

-Jag jobbar en del, pluggar portugisiska, är ordförande i SWEA i Lissabon sedan 4 år tillbaks och är nu på sista året i den positionen.

– En hel del. Jag började i branschen 1996 som regionchef för Proffice i södra Sverige och satt i Proffice ledningsgrupp tillsammans med kollegorna i de andra regionerna samt VD och övrig ledning. I södra Sverige arbetade jag i 5 år för att sedan få möjligheten att axla vd-jobbet för Proffice Danmark.

Efter 3 år i Danmark ringde dåvarande ordförande för SPUR, Mats Sävstam, tillika VD för Manpower, upp mig och undrade om jag kunde tänka mig att starta upp bransch- och arbetsgivarorganisationen för bemanningsföretag, inom Almega. Väldigt kul att få den frågan, så jag tackade ja. Jag fick 14 dagar på mig från start till att den nya organisationen skulle vara klar. Det gick!

Hela perioden från 1996 och framåt var branschen i en enorm expansion. Jag kommer ihåg att jag försökte hitta ett sätt att beskriva tillväxten för nyanställda, kunder, media och andra. För hur beskriver man att man ökat antalet anställda från 15 till 600 bara på några år. Det är svårt att ta in och blir lätt bara siffror som egentligen inte säger så mycket.

Väldigt spännande, utmanande och tufft. Det var många strider att ta, speciellt med det offentliga och företrädesvis med Arbetsförmedlingen – som var väldigt starkt emot – och politiken. Men också massor av roliga möten. Kontakterna var många med de offentliga och politiken. Många av de ledande positionerna på Arbetsförmedlingen i Skåne innehades av tidigare kollegor i Kommunfullmäktige i Malmö, dock var de vanligtvis socialdemokrater och inte så positiva till bemanningsföretag.

Att bli inbjuden som talare på Arbetsförmedlingens rikskonferens inför år 2000, där 2 000 arbetsförmedlare från hela Sverige satt som åhörare var stort. I presentationen av mig sa den dåvarande gd:n Anders L Johansson att ”Här står en person som representerar ett bemanningsföretag och står mycket närmare näringslivet än vad Arbetsförmedlingen gör, så nu ska ni lyssna”. Det blev inte helt positivt mottaget av åhörarna men vi från branschen var riktigt nöjda. Ett steg framåt men många steg var kvar att ta.

-Rädslan för förändring/utmaningar som fanns hos det offentliga. Man var rädd för att bli konkurrensutsatt, rädd för att se att någon annan kunde göra matchningen både bättre och effektivare. Vi tittade mycket på hur man gjort i andra länder, där England och Australien var långt framme och talade ofta om det och om hur positivt de arbetssökande tyckte att det systemet var.

-Dynamiken, kreativiteten, inget är omöjligt. Alla underbara människor som sökte sig till den här fantastiskt roliga, spännande och kreativa branschen. Vi var lite av samma skrot och korn vi som sökte oss till näringen. Vi hade verkligen vansinnigt roligt även om alla företag vara verkliga konkurrenter, så fanns det en otrolig sammanhållning. Det var ju lite av nybyggaranda, vi plogade för något nytt. Och vi behövde varandra. Så kul och vilka kontakter man fick för livet.

-Nja, det var inte enkelt i början. De tyckte ju generellt att bemanningsföretag var något som katten släpat in och att branschen var oseriös. Det var där vi kom på att en auktorisation för bemanningsföretag kunde vara nyckeln. Så vi skapade den, med en auktorisationsnämnd där fack och arbetsgivare fattade gemensamt beslut om vem som skulle kunna bli auktoriserad alternativt även bli av med auktorisationen. Nämnden hade en opartisk ordförande som tillika var medlare, Olof Johansson. Det blev bra även om processen var något tungrodd, så minimerade vi konflikterna med facket.

-Det blev många! Hitta lösningar, bearbeta media, politiker andra beslutsfattare till exempel Svenskt Näringsliv och LO. Sprida kunskapen om branschen som en seriös och viktig bransch för att bistå arbetslivet med kompetens. Och också en mycket bra integrationsmotor, då personer som kommit till Sverige behövde en väg att komma in på arbetsmarknaden för att kunna visa hur bra man. Mycket lyckat.

-Jag tror att det fortsättningsvis finns stor potential men det kräver att branschen hela tiden ser över utvecklingen, att de som är etablerade i näringen fortsättningsvis kräver att företagen ska vara seriösa, att utbilda upphandlarna i kommuner, regioner och på företagen, så att man vet hur man räknar ut ett timpris med kollektivavtal och påslag för företaget. Ingen gynnas av att priset per timme är lägre än till exempel ett kollektivavtal. Det blir oseriöst. Branschen ska konkurrera med kompetens, bra arbetsvillkor, möjligheter att påverka sin arbetstid och arbetsinnehåll och bra och flexibel kompetensleverans till företagen.

-Fortsätt att hålla branschen ren, skapa förutsättningar för människor att själva påverka sitt arbete och för företagen att hitta bästa tänkbara medarbetare fast eller tillfälligt. Branschen fyller ett stort behov i såväl uppgång som nedgång i konjunkturen och för det enskilda företaget. En grym bransch!