Debatt: ”Samhall har spelat ut sin roll på arbetsmarknaden”

Sverige får allt fler långtidsarbetslösa som saknar insatser och stöd. Det statliga bolaget Samhall var tänkt som en ”grindvakt mot förtidspension”, men sköter sitt uppdrag allt sämre. Våra medlemsföretag lyckas redan mycket bättre med att få människor i jobb men måste få likvärdiga villkor, skriver företrädare för arbetsgivarorganisationen Almega.

Riksrevisionen publicerade nyligen rapporten ”Samhalls samhällsuppdrag – styrning och organisation i behov av förändring” (RiR 2023:14), där de grans­kar hur det statliga bolaget klarar sin uppgift. Även effektiviteten i Samhalls arbete – om rätt personer är anställda i bolaget – samt regeringens styrning av bolaget har undersökts. Som väntat är resultaten nedslående.

Ett statligt bolag likt Samhall kan inte på ett kvalitativt och hållbart sätt lösa uppgiften att stötta mer komplexa målgrupper i arbete, detta trots bolagets samhällsuppdrag. Enligt Riksrevisionen har ”såväl regeringens styrning som Samhalls styrning och organisation i alltför hög grad prioriterat affärsmässig utveckling framför utveckling av de anställdas arbetsförmåga”.

När Samhall inrättades skulle bolaget vara en ”grindvakt mot förtidspension” för personer med funktionsnedsättningar som medför nedsatt arbets­förmåga. Riksrevisionens rapport är bara den senaste i en rad under de senaste 20 åren som visat att så inte är fallet. I takt med att Samhall tagit uppdrag på den konkurrensutsatta tjänstemarknaden har kraven på de anställda ökat, vilket har påverkat personalsammansättningen. Detta bekräftas också av Arbetsförmedlingens senaste återrapportering till regeringen om kvaliteten i beslut om skyddat arbete hos Samhall.

Av rapporten (Arbetsförmedlingen 2023) framgår Samhalls oförmåga att erbjuda anpassade arbetstillfällen för en bred målgrupp. I stället styrs ­arbetsuppgifterna av bolagets befintliga kunduppdrag. Rapporten slår även fast att Samhall måste erbjuda fler och mer varierande uppdrag för de ­anställda, vilket även Samhall har tillstått och Riksrevisionen nu bekräftar.

En anställning på Samhall innebär tyvärr ofta antingen att det helt saknas arbetsuppgifter eller att de som erbjuds är alldeles för tuffa. Dessutom är en anställning knappast någon självklarhet ens för bolagets tilltänkta målgrupp. Problemen är allvarliga, särskilt givet grunduppdraget.

Utöver de många granskningar som gjorts talar även forskning och arbetsmarknadens utveckling för att institutionella lösningar spelat ut sin roll. Så sent som i höstas underkändes segregerande insatser för målgruppen av FN:s organ för övervakning av den internationella konventionen om ­rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Som kontrast återfinns många av ­Almegas medlemsföretag som verkligen lyckas få långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning i arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Almega publicerade i juni en rapport om hur långtidsarbetslösheten i Sverige kan brytas, bland annat genom individanpassade insatser och mer valfrihet för individen. För att de som står längst ifrån arbetsmarknaden ska hitta och behålla ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden är ett personligt stöd den enskilt viktigaste framgångsfaktorn.

Riksrevisionens granskning poängterar också bristerna hos Samhall när det kommer till stöttande personalansvar och anpassade kunduppdrag för målgruppen. Aktörer som arbetar med individuella lösningar, särskilda stödpersoner och anpassade anställningar lyckas alltså bättre med att få ut personer till ”vanliga” arbetsplatser.

Genom våra medlemsföretags insatser kan uppemot varannan deltagare övergå till arbete eller påbörja en utbildning inom 90 dagar efter avslutad tjänst. Detta kan jämföras med Samhall där endast några få procent går till den reguljära arbetsmarknaden, om man beaktar antalet anställda som nyttjar möjligheten att återgå till Samhall ett år efter att en övergång genomförts. Samtidigt är Samhall som insats resurskrävande, motsvarande en tredjedel av regeringens budget­anslag för lönebidragsanställningar.

Medan andra arbetsgivare beviljas lönebidrag utifrån personers stöd­behov får Samhall en klumpsumma för samtliga anställda, utan att hänsyn tas till grad av funktionsnedsättning eller tid i anställning. Under de senaste tio åren har antalet anställda och kostnaderna per anställd på Samhall ökat markant samtidigt som övriga ­lönebidragsanställningar minskat i antal. Detta bör ses i ljuset av att Samhall har äskat mer pengar för sin verksamhet.

Samhall som arbetsmarknadspoli­tisk insats är helt enkelt ineffektiv och tränger undan mer anpassade och bestående insatser för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Sverige tampas med allt fler långtidsarbetslösa som saknar insatser och stöttning. Vi som följer utvecklingen på nära håll kan bara konstatera att med ett funktionsdugligt Samhall hade andelen långtidsarbetslösa inte varit lika stor och växande. Samhall har dessvärre spelat ut sin roll som arbetsmarknadspolitisk insats. Kvalitativa insatser börjar med individen, inte med de kunduppdrag som arbets­givaren tagit sig an. Detta borde vara en självklarhet.

Mot bakgrund av vad som framkommer i Riksrevisionens granskning ­ställer vi oss återigen frågan: Vad tycker ansvariga politiker, vad är ägarviljan? Som vi ser det förutsätter en mer effektiv, hållbar och kvalitativ arbetsmarknadspolitik för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden åtminstone tre åtgärder:

Ann Öberg, vd, Almega

Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, Almega

Per Hammar, tillträdande branschchef, Almega utbildningsföretagen

Marcus Lindström, chef, Almega serviceföretagen

Fredric Skälstad, näringspolitisk chef, Kompetensföretagen