Debatt: Fokus för vårdens kompetensförsörjning måste skifta

Vi vill ha ett ännu tätare samarbete med offentlig sektor för att kunna bidra till planeringen på kort och lång sikt, skriver Eva Domanders och Patrik Eidfelt, Kompetensföretagen i en debatt på dagensmedicin.se.

En färsk undersökning från Demoskop utförd på uppdrag av Kompetensföretagen visar att för sex av tio svenskar spelar det ingen roll om läkaren kommer från ett vårdbemanningsföretag, så länge de får vård av kompetent personal. Undersökningen omfattar drygt 1 800 intervjuer under mars och april.

Kompetensföretagens medlemmar, som levererar viktiga resurser till vården, anser att regionerna kan förbättra förutsättningarna för långsiktig och hållbar kompetensförsörjning genom att skifta fokus från kostnaderna för inhyrning. Ambitionen gentemot vårdbemanningsbranschen måste vara god dialog och samarbete för en väl fungerande upphandling. Då kan vi tillsammans uppnå god och hållbar vårdleverans till landets patienter.

Efter pandemin och med de demografiska förändringarna får den offentliga vården allt svårare att mäkta med sitt uppdrag och kompetensförsörjningskrisen är kanske större än någonsin. Inhyrning av vårdpersonal stod under 2022 för 4,8 procent av Sveriges Kommuner och Regioners, SKR, personalkostnader. Det inkluderar samtliga indirekta personalkostnader, som sociala avgifter, pension, försäkringar, administrations- och rekryteringskostnader, med mera. Det gav regioner och kommuner vårdpersonal till glesbygden och specialister vid behov. Vakanser fylldes vid exempelvis semestrar, vidareutbildning, vård av barn och sjukdom. Det gavs helt enkelt vård för pengarna, där vård annars inte skulle ha givits.

Inhyrning är en klok strategi för att öka vårdens kapacitet, effektivitet och kvalitet. Tyvärr ger resonemangen kring inhyrning ofta intrycket att den vård som ges av inhyrda medarbetare inte skulle ha kostat något, om den hade utförts av de direktanställda medarbetarna.

Vi stöttar inte bara vårdens vardag. Med bemanningsföretag stannar därtill fler medarbetare i vården; om inte möjligheten att jobba som vårdbemanningskonsult fanns skulle endast var tredje vårdkonsult välja att jobba för kommun eller region. Det visar en annan undersökning av Demoskop. Därför är inte heller den breda karensregel som hindrar vårdpersonal från att jobba som inhyrda i ”sin” region under sex till tolv månader fruktbar för kompetensförsörjningen. Till skillnad från den frikostighet som finns i SKR:s redovisning av kostnaderna för inhyrning, går det inte att finna uppgifter om hur många timmar vård som levereras tillbaka.

Branschen har jobbar länge och hårt med att få till stånd en så bra dialog som möjligt med regionerna och SKR, och visst har det blivit bättre. Det ger förutsättningar för att utveckla avtalen, tar bort missförstånd och minskar riskerna för överprövningar. Resultatet blir en mer planerad och ekonomiskt prognostiserad kompetensförsörjning, och ett främjande av den svenska modellen då det ger möjlighet för vårdkonsulter att välja företag med kollektivavtal.

Regionerna behöver i ännu högre grad utveckla samarbetet med vårdbemanningsbranschen.

Vi efterfrågar:

• Ännu tätare samarbete med offentlig sektor för att kunna bidra till planeringen och utförandet av kompetensförsörjningen på kort och lång sikt.

• Löpande avstämningar under avtalstiden för att åstadkomma förbättringar för parterna i avtalen.

• Långsiktig dialog.

• En karensregel med mer stringens för högre träffsäkerhet.

Historiskt har hyrstopp ökat inhyrningen i en jojoeffekt. Det borde vara positivt för branschen kan tyckas. Vad vi efterfrågar är i stället möjligheten till gott samarbete och ordning och reda för att kunna bidra till god vård. Det är utgångspunkten för vår verksamhet.

Eva Domanders, ordförande Kompetensföretagen

Patrik Eidfelt, förbundsdirektör Kompetensföretagen